Är nog det rätta ordet att använda sig av just nu mest för att det finns så många tankar som bara snurrar runt i skallen på mig samt en massa
känslor som går igenom hela min kropp om och om igen. Nätterna är ingen hitt för mig och det är väl inget som underlättare direkt. Det är så jobbigt
att man inte ens på natten kan få bli "lämnad i fred"
Det är lite som om jag och min kropp behöver något nytt, en ny start kanske, förändring bara något. Jag vet inte ens om det skulle kunna vara möjligt
för det känns så omöjligt, men samtidigt är det som hela jag skriker inifrån. Usch detta låter helt galet och flummit kanske men det är verkligen svårt
att förklara på något bättre sätt.
När jag hade kommit en bit in i graviditeten fick jag en sån där jobbig känsla också om att göra om eller fixa nytt. Allt från ny vagn till att knappt kunna
ta fram visa av kläderna som var tänkta till Levi för att ge denna lilla pojke vilket annars är en sån självklarhet. Kanske är det en tanke som är att gör
jag allt detta eller byter fixar och ordnar med allt det jag känner behöver "förnyas" så kanske det skulle kännas lättare, lättare om något skulle hända
lättare att känna att detta är för den nya barnet. Förstår om ni tycker jag är märklig eller om ni inte förstår för känslan är allt annat än lätt att förklara
men det är ändå skönt att få skriva lite om det här.
Just nu handlar det även om mig, snälla hjälp mig att förändra mig, klippa mig, färga håret byta stil eller ja gå ner i vikt men det är ju dock en sak som
får vänta ett tag till och ska jag vara riktigt ärlig är det nog inget jag skulle klara av nu. Men jag känner så starkt för att även jag behöver något nytt
för just nu känner jag mig allt annat än bra eller bekväm med den jag möter i speglen varje j*vla dag.... ....
fredag 21 september 2012
onsdag 19 september 2012
Jäkla skit
Ja det är ett jäkla skit att jag har fått så ont. Det verkar bara bli värre också och jag har ont på ställen jag knappt visste att jag hade. Det sitter mest i benen och rumpan men
har börjat få lite käningar från min rygg också men det är det "lilla" i det hela. Just nu känns det som att jag inte ser något slut på detta trots att jag vet att det finns ett där
framme någon stans. Jag är ju lite rädd för att jag antagligen kommer få mer ont för jag kommer ju inte bli mindre direkt heller men det får jag väl ta då.
Hade hoppasts på att min sjukgymnast skulle ha ringt mig idag men än så har det inte hänt får väl ringa henne igen annars. men visst är det TRÖTTSAMT att man ska behöva
jaga folk hela tiden... ...
Har haft tur denna veckan med hjälp att hämta barnen så dom slipper vara där till halv sex för det är en tanke som skapar ångest hos mig.
Tack farmor för ALL hjälp!
har börjat få lite käningar från min rygg också men det är det "lilla" i det hela. Just nu känns det som att jag inte ser något slut på detta trots att jag vet att det finns ett där
framme någon stans. Jag är ju lite rädd för att jag antagligen kommer få mer ont för jag kommer ju inte bli mindre direkt heller men det får jag väl ta då.
Hade hoppasts på att min sjukgymnast skulle ha ringt mig idag men än så har det inte hänt får väl ringa henne igen annars. men visst är det TRÖTTSAMT att man ska behöva
jaga folk hela tiden... ...
Har haft tur denna veckan med hjälp att hämta barnen så dom slipper vara där till halv sex för det är en tanke som skapar ångest hos mig.
Tack farmor för ALL hjälp!
söndag 16 september 2012
Söndag
Det har varit en rätt så känslo fylld söndag för mig. jag tror inte jag tänkte på det så mycket först men när jag väl kom hem
efter idag och satte mig i soffan så kunde jag inte hålla igen längre...
Vi var iväg idag med farmor & farfar för att kolla ut lite växter och blommor till Levis gravplats, det är något både jag och
Björn har kännt under en längre tid att vi velat göra så det kändes så bra och då även skönt att få lite hjälp av folk som
kan det där med blommor. Det tog rätt så långtid innan vi hade bestämmt oss för vad vi ville ha, jag gick och väntade på den
där känslan i kroppen som man kan få när något känns helt rätt (hur det nu kan kännas HELT rätt) men ni förstår vad jag menar.
Som sagt vi tog verkligen vår tid och jag har även haft fruktansvärt ont idag.
Sen åkte vi snabbt hem om farmor & farfar för att fika för att sedan åka vidare till graven för att göra fin. Redan när vi kom
dit kände jag nog att det kändes lite extra jobbigt. Barnen var med och var så duktiga och hjälpte till på deras sätt men sen är
det som att jag behöver något lugn när jag är där som jag inte alltid kan få när alla killar är med och då kan jag få sån jobbig
känska av att inte riktigt orka så mycket som jag vill och borde, ett gnutt av dåligt samvete kan också lägga sig hos mig då
jag vet att barnen bara vill väl. Men att få vara där och göra det så fint som man bara kan kändes så skönt och man vill verkligen ha
minsta sak så perfekt som möjligt. Och så nöjda vi blev, dock är vi inte helt klara vi ska sätta kant sten och så också men att
ha fått blommor och växter och satt det så som man velat var så skönt och det kändes bra i kroppen samtidigt som det gör så
förbaskat ont i mig. Vi var nog inte hemma igen förrens vid halv sju och när jag väl landade i soffan kom det, jag var så ledsen
och det gick inte att hålla inne. Barnen satte sig hos mig och krama mig så och det värmer om något.
Sista tiden har jag haft en enorm längtan efter Levi en känsla av att verkligen behöva honom här och nu trots att jag vet att
det inte går, hur mycket jag än önskar och vill så kommer det inte att hända ialla fall inte nu. Men det gör så ont och jag saknar
honom något enormt mycket och ibland vet jag inte ens om jag verkligen fattat vad som hänt...
efter idag och satte mig i soffan så kunde jag inte hålla igen längre...
Vi var iväg idag med farmor & farfar för att kolla ut lite växter och blommor till Levis gravplats, det är något både jag och
Björn har kännt under en längre tid att vi velat göra så det kändes så bra och då även skönt att få lite hjälp av folk som
kan det där med blommor. Det tog rätt så långtid innan vi hade bestämmt oss för vad vi ville ha, jag gick och väntade på den
där känslan i kroppen som man kan få när något känns helt rätt (hur det nu kan kännas HELT rätt) men ni förstår vad jag menar.
Som sagt vi tog verkligen vår tid och jag har även haft fruktansvärt ont idag.
Sen åkte vi snabbt hem om farmor & farfar för att fika för att sedan åka vidare till graven för att göra fin. Redan när vi kom
dit kände jag nog att det kändes lite extra jobbigt. Barnen var med och var så duktiga och hjälpte till på deras sätt men sen är
det som att jag behöver något lugn när jag är där som jag inte alltid kan få när alla killar är med och då kan jag få sån jobbig
känska av att inte riktigt orka så mycket som jag vill och borde, ett gnutt av dåligt samvete kan också lägga sig hos mig då
jag vet att barnen bara vill väl. Men att få vara där och göra det så fint som man bara kan kändes så skönt och man vill verkligen ha
minsta sak så perfekt som möjligt. Och så nöjda vi blev, dock är vi inte helt klara vi ska sätta kant sten och så också men att
ha fått blommor och växter och satt det så som man velat var så skönt och det kändes bra i kroppen samtidigt som det gör så
förbaskat ont i mig. Vi var nog inte hemma igen förrens vid halv sju och när jag väl landade i soffan kom det, jag var så ledsen
och det gick inte att hålla inne. Barnen satte sig hos mig och krama mig så och det värmer om något.
Sista tiden har jag haft en enorm längtan efter Levi en känsla av att verkligen behöva honom här och nu trots att jag vet att
det inte går, hur mycket jag än önskar och vill så kommer det inte att hända ialla fall inte nu. Men det gör så ont och jag saknar
honom något enormt mycket och ibland vet jag inte ens om jag verkligen fattat vad som hänt...
Lördag 15/9
Tänk att människors öden kan föra en samman. Hur tragiska och plågsamma dom än kan tänkas vara så är det just det som gör att man kan finna en samhörighet
med andra, andra som vet ja som verkligen vet.
Vi fann sånna människor i samband med Levis död. Vi fann fantastiska människor och vänner som tyvärr dom också förlorat sina barn på samma tragiska sätt som vi.
Våra barn förde oss samman. En av tjejerna sa en gång att nu vet hon att Molly har funnit vänner där uppe både Levi och Eric och den tanken återkommer jag ofta
till för visst låter det fint och det känns så tryggt på något märkligt sätt. Det känns tryggt att tänka att där finns andra små änglar där uppe som finns runt vår
lilla grabb.
Igår träffades vi här hemma och det känns så otroligt bra att dom finns! Det är så "lätt" att träffas även om det såklart ibland blir jobbigt i känslorna över barnen
som också borde varit med. Det är så skönt att kunna prata om dom men också om allt annat som sker i livet och längtan efter ett levande barn till. Eller att prata
om allt annat som inte ivolverar barn :) att bara vara. Jag måste säga att jag är glad över att ha fått träffa dessa människor för dom har stärkt mig och att veta
att man inte är ensam är också rätt så skönt.
med andra, andra som vet ja som verkligen vet.
Vi fann sånna människor i samband med Levis död. Vi fann fantastiska människor och vänner som tyvärr dom också förlorat sina barn på samma tragiska sätt som vi.
Våra barn förde oss samman. En av tjejerna sa en gång att nu vet hon att Molly har funnit vänner där uppe både Levi och Eric och den tanken återkommer jag ofta
till för visst låter det fint och det känns så tryggt på något märkligt sätt. Det känns tryggt att tänka att där finns andra små änglar där uppe som finns runt vår
lilla grabb.
Igår träffades vi här hemma och det känns så otroligt bra att dom finns! Det är så "lätt" att träffas även om det såklart ibland blir jobbigt i känslorna över barnen
som också borde varit med. Det är så skönt att kunna prata om dom men också om allt annat som sker i livet och längtan efter ett levande barn till. Eller att prata
om allt annat som inte ivolverar barn :) att bara vara. Jag måste säga att jag är glad över att ha fått träffa dessa människor för dom har stärkt mig och att veta
att man inte är ensam är också rätt så skönt.
fredag 14 september 2012
Snart
Ja så är det SNART slut på lugnet igen, mannen är på väg hem efter sin Stockholms resa och då ska barnen hämtas hemma hos farmor och farfar där
dom varit sen igår. Känns helt overkligt att man varit själv sen igår morse tror inte det hänt sen jag blev mamma för första gången.
Jag har kunnat njuta av tiden men i mellan åt så har man känt sig lite rastlös och tankarna har ju såklart funnits hos barnen en hel del för det är ju ändå så
när man inte är med dom så är det ju som en bit av en saknas. utan dom sulle man inte vara så mycket alls... ...
dom varit sen igår. Känns helt overkligt att man varit själv sen igår morse tror inte det hänt sen jag blev mamma för första gången.
Jag har kunnat njuta av tiden men i mellan åt så har man känt sig lite rastlös och tankarna har ju såklart funnits hos barnen en hel del för det är ju ändå så
när man inte är med dom så är det ju som en bit av en saknas. utan dom sulle man inte vara så mycket alls... ...
torsdag 13 september 2012
Vuxen tid
Vuxen tid är något man inte är van vid alls längre. Att få komma iväg ut och äta på en god resturang med en
underbar vän och bara sitta och snacka om allt och inget och avnjuta god mat utan en massa avbrott och skrik
är väl något man inte är bortskämd med men ikväll var en sån kväll och den var behövlig!
Det var skönt, det var så lugnt och avslappnat. Att få sitta ner i flera timmar utan stress och bara få vara var
riktigt skönt!
Självklart kändes det lite märkligt ändå för man är van vid att alltid ha med något barn om inte alla, man
är verkligen inte bortskämd med att bara få vara Josefine.
Måste ändå erkänna att det kändes lite märkligt att vara "själv" men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte njöt.
Detta är något man borde göra lite oftare, för visst är det lätt att man glömmer sig själv och att man faktiskt
är mer än mamma och fru men det är lätt det "glömms" eller inte hinns med men jag ska inte klaga för att få
vara mamma är ju den finaste gåva man kan ha fått.
Tack fina Sara för en underbart mysig kväll och tack för att du finns du betyder massa för mig!
Jag ser framemot fler mysiga kvällar!
underbar vän och bara sitta och snacka om allt och inget och avnjuta god mat utan en massa avbrott och skrik
är väl något man inte är bortskämd med men ikväll var en sån kväll och den var behövlig!
Det var skönt, det var så lugnt och avslappnat. Att få sitta ner i flera timmar utan stress och bara få vara var
riktigt skönt!
Självklart kändes det lite märkligt ändå för man är van vid att alltid ha med något barn om inte alla, man
är verkligen inte bortskämd med att bara få vara Josefine.
Måste ändå erkänna att det kändes lite märkligt att vara "själv" men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte njöt.
Detta är något man borde göra lite oftare, för visst är det lätt att man glömmer sig själv och att man faktiskt
är mer än mamma och fru men det är lätt det "glömms" eller inte hinns med men jag ska inte klaga för att få
vara mamma är ju den finaste gåva man kan ha fått.
Tack fina Sara för en underbart mysig kväll och tack för att du finns du betyder massa för mig!
Jag ser framemot fler mysiga kvällar!
Utdragen tand
Jodå tandläkartiden igår som Hannes fick slutade med att hans tand blev utdragen. Men vilken kill jag har, ja ok vi har :) han sa inte ett ord och han klagar
verkligen inte i onödan. Ska jag vara helt ärlig så tror jag att jag tyckte det var mycket jobbigare än vad Hannes gjorde. Åh vad jag önskade att jag hade kunnat
byta med honom, det är ju så jobbigt att se sitt barn behöva ha ont. Men som sagt en stoltare mamma kunde han inte haft. Givet vis blev det ju en runda till
Jätte kul för inhandling av en hel del Pokemon kort och go som han är så tänkte han även på sina bröder så han valde två paket kort till Melvin och sen Pippis
häst och apa till Matheus. Kvällen var lugn sen och han fick både vara uppe lite extra och sen fick han sova inne hos oss!
verkligen inte i onödan. Ska jag vara helt ärlig så tror jag att jag tyckte det var mycket jobbigare än vad Hannes gjorde. Åh vad jag önskade att jag hade kunnat
byta med honom, det är ju så jobbigt att se sitt barn behöva ha ont. Men som sagt en stoltare mamma kunde han inte haft. Givet vis blev det ju en runda till
Jätte kul för inhandling av en hel del Pokemon kort och go som han är så tänkte han även på sina bröder så han valde två paket kort till Melvin och sen Pippis
häst och apa till Matheus. Kvällen var lugn sen och han fick både vara uppe lite extra och sen fick han sova inne hos oss!
onsdag 12 september 2012
Hannes har tandvärk
Idag fick jag ett samtal från dagis om att hannes hade svårt tandvärk :( givetvis i den tanden som han lagade för ca en månadsen. Tandläkaren sa redan då att hon hoppades
att det skulle räcka med att laga den så hon slapp dra ut den, hon menade på att det var lindrigare att laga den än att dra ut den om hon inte behövde. Men idag då så rimgde
dagis och sa att han var väldigt besvärad, han hade till och med sagt till den ena fröken att han hade förökt svälja sin mat hel :( Min stakars lilla Hannes. Sån tur är fiade vår
tandläkare en tid till honom i em så får vi se vad hon säger då. Hur som helst så gick jag och hämtade hem honom från dagis så han kunde komma hem och få lite panodil.
Han är ialla fall pigg och han är nog en VÄLDIGT tålig grabb.
att det skulle räcka med att laga den så hon slapp dra ut den, hon menade på att det var lindrigare att laga den än att dra ut den om hon inte behövde. Men idag då så rimgde
dagis och sa att han var väldigt besvärad, han hade till och med sagt till den ena fröken att han hade förökt svälja sin mat hel :( Min stakars lilla Hannes. Sån tur är fiade vår
tandläkare en tid till honom i em så får vi se vad hon säger då. Hur som helst så gick jag och hämtade hem honom från dagis så han kunde komma hem och få lite panodil.
Han är ialla fall pigg och han är nog en VÄLDIGT tålig grabb.
tisdag 11 september 2012
Nu så...
Nu hoppas jag att vi kommer få fart på bloggen igen, den har ju under en ganska långtid legat nere nu och riktigt varför
vet jag inte egentligen. Jag har hunnit lägga upp två nya inlägg som jag har skrivit under tiden som gått och kommer
fortsätta med det så ni har lite koll på läget ;) annars är det bara kul och skönt att få skriva lite igen.
vet jag inte egentligen. Jag har hunnit lägga upp två nya inlägg som jag har skrivit under tiden som gått och kommer
fortsätta med det så ni har lite koll på läget ;) annars är det bara kul och skönt att få skriva lite igen.
Hemlighet
Jag skulle ha berättat om vår lilla hemlighet för längesedan men jag har inte hittat min tid för bloggen riktigt på sista tiden. Sen har jag också fått veta att bloggen inte fungerat riktigt som den ska vilket vi givetvis måste ändra på för jag vet att det finns några som gärna vill läsa den och följa mig/oss.
För några månadersedan mitt i allt elende och den färskaste av sorger så får vi beskedet om att vi väntar en bebis redan i december. Det var den 4/4 vi fick det där plusset på stickan, tänk bara två månader efter att vår lille skrutt lämnat oss. Kännslan vi hade var givetvis enorm men samtidigt så svår att hantera för där fanns och finns ju så många känslor med denna gången. Och tänk detta året kommer innebära två HELT olika händelser och samtidigt som vi fick genomgå och genomgår det värrsta ska vi också få ta emot det underbaraste man kan få, om allt nu går som det ska för det är en tanke och känsla som följer mig varje dag som jag inte alls blir kvitt.
Vi hade pratat om att vi ville ha ett barn till men jag tror ingen av oss trodde det skulle gå så fort som det gjorde.
För några månadersedan mitt i allt elende och den färskaste av sorger så får vi beskedet om att vi väntar en bebis redan i december. Det var den 4/4 vi fick det där plusset på stickan, tänk bara två månader efter att vår lille skrutt lämnat oss. Kännslan vi hade var givetvis enorm men samtidigt så svår att hantera för där fanns och finns ju så många känslor med denna gången. Och tänk detta året kommer innebära två HELT olika händelser och samtidigt som vi fick genomgå och genomgår det värrsta ska vi också få ta emot det underbaraste man kan få, om allt nu går som det ska för det är en tanke och känsla som följer mig varje dag som jag inte alls blir kvitt.
Vi hade pratat om att vi ville ha ett barn till men jag tror ingen av oss trodde det skulle gå så fort som det gjorde.
Vårt första ul 12/7-2012
12/7 -2012 Var det då äntligen dags för det efterlängtade men samtidigt skrämande ultraljudet någonsin. Jag kommer så väl ihåg hur lite jag sov den natten om jag ens fick mig någon blund alls… … Tankarna snurrade och jag kunde inte alls slappna av i kroppen eller i tankarna för där snurrade det för fullt om allt och inget.
Sån tur var så hade vi tiden på morgonen så väntan den dagen blev inte så lång. Väl på ul så hade dom inte alls fått tillgång till något om mig innan vilket gjorde mig och Björn lite upprörda för då fick man berätta allt igen innan vi ens satte igång, sån tur är va det en väldigt duktig och trevlig barnmorska vi fick. Det blir ju lite konstigt även för dom när man kommer dit och dom får höra vad som hänt en.
Allt såg så fint ut J och bebisen är en riktig vilding precis som han bröder. Trots att jag knappt känt så jätte mycket så kunde hon upplysa mig om aktiviteten där inne och vi såg ju den också. Moderkakan låg i framväggen helt framför bebisen där av lite mindre kännsel från honom. Givetvis frågade vi om man kunde se vad det var för någon där inne, jag kände mig mer än säker på en liten grabb till medans Björn mer var inne på en flicka men visst fick jag rätt, vi väntar vå femte lille gosse <3 och allt såg bra ut denna dagen levde vi också på den stunden,sen kommer det och går men just då var ju allt så fint!
Sån tur var så hade vi tiden på morgonen så väntan den dagen blev inte så lång. Väl på ul så hade dom inte alls fått tillgång till något om mig innan vilket gjorde mig och Björn lite upprörda för då fick man berätta allt igen innan vi ens satte igång, sån tur är va det en väldigt duktig och trevlig barnmorska vi fick. Det blir ju lite konstigt även för dom när man kommer dit och dom får höra vad som hänt en.
Allt såg så fint ut J och bebisen är en riktig vilding precis som han bröder. Trots att jag knappt känt så jätte mycket så kunde hon upplysa mig om aktiviteten där inne och vi såg ju den också. Moderkakan låg i framväggen helt framför bebisen där av lite mindre kännsel från honom. Givetvis frågade vi om man kunde se vad det var för någon där inne, jag kände mig mer än säker på en liten grabb till medans Björn mer var inne på en flicka men visst fick jag rätt, vi väntar vå femte lille gosse <3 och allt såg bra ut denna dagen levde vi också på den stunden,sen kommer det och går men just då var ju allt så fint!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)